Snillen spekulerar

Sverige gör 1-0 och Glenn Hysén går upp i falsett. "Nu kan vad som helst hända!"
Kära Glenn, kunde det inte det innan?

Sverige leder med 3-0 när Åke Unger drar en högljudd slutsats. "Men Island är inte Danmark."
Nej Åke, Island är inte Danmark. Island är Island.

Jag lovar att jag ska banka vett i min son om han en dag kommer hem och säger att han vill bli sportkommentator.

Medelålders vita kvinnor

På barnvagnsplatsen sitter "Nettan från Märsta". Någonstans 40+, med både blonderat och permanentat, halvlångt hår. En svart skinnjacka som var modern 1995 och ett par klorblekta jeans direkt från rean på Cubus. Hon skiljde sig i samband med att könskvotering blev ett modeord och idag lever hon loppan. Och åker buss.

Nettan har skaffat kille. Från Etiopien. Han kom med en båtlast direkt från Gdansk och har arbetat sig uppåt genom landet. Nu kan han till och med ett par ord svenska. Knulla, t ex. Och hårt.

Jag undrar vad de har gemensamt, Nettan och hennes kille. Intelligensen, kanske. Och längden på kuken, förmodligen.

The AXE Effect

Jag hatar att duscha. Missförstå mig rätt, det är inte renligheten jag har svårt för. Det är konceptet. Dusch™. Först måste man klä av sig, sedan blir man blöt och måste torka sig innan man kan klä på sig igen. Omständligt.

Värst är det på gymet. Skåpen är trånga, bänkarna smala och man kan ge sig f-n på att skåpgrannen alltid kommer samtidigt som man själv behöver vara där. Skulle jag betta mina sista pengar på något, så är det skåpgrannen.

I duscharna står alla med ryggarna utåt. Utom jag. Inte för att jag har störst kuk. Utan för att jag är motvals. Alltid retar det någon.

Efter duschen är det ingen som torkar fötterna. Armhålorna, ryggen och kuken är viktiga. Men fötterna, de struntar man i. Det är vatten överallt.

Men det värsta kommer sist. Deodoranterna. Mina medmän vet inte hur man använder deodoranter. De vet inte att man inte behöver använda en hel flaska varje gång. Eller att det räcker med att man bara sprutar på sig själv. Man luktar som ett tyskt horhus när man passerar utgången.

AXE reklam verkar ha fått de flesta män att tro att de behöver deodorant för att få knulla.

Det är fel.

X-rated

I hotellhissen finns ett anslag på väggen.

”På grund av tekniska problem har vi för närvarande ingen textning på våra pay-per-view-filmer. Vi ber om ursäkt för detta.”

Undrar om någon saknar det?

Första hjälpen

Nya tider föder nya beteenden. Längst ner på en FAQ läser jag:

Var den här informationen hjälpsam?

Det är fredag eftermiddag på Stockholms Centralstation. Skulle jag ta en bild nu skulle jag, och mannen som kommer gående emot mig, vara de enda skarpa konturerna i ett hav av suddiga människor.

Han ser villrådig ut. Inte utlänning, tänker jag. Kanske från södra Sverige. Eventuellt Norge. Förmodligen uppklädd av sin fru, det är Dressmann från topp till tå. Det ljusa håret har fått en livlös, grå färg och i de stålbågade glasögonen sitter progressiva glas. Han haltar lätt och hans högra fot pekar utåt när han går. Precis som om han just skulle slå en bredsida.

Mina intresserade blickar möter hans förvirrade. Jag är ett hopp i en allt snabbare snurrande tillvaro. Någon att ty sig till. Någon som kan ta om hand. Han närmar sig med ett bedjande leende.

- Ursäkta, vet du var spår 8, ligger?

Litegrann i bakgrunden upptäcker jag hans fru med två hjulväskor. En kvinna uppfostrad i en sedan länge svunnen kvinnosyn. Ett öga på oss och ett på tavlan för avgångar.

- Ja, det ligger där borta, pekar jag och gör en ansats att följa med honom en bit.
- Tack, säger han och visar med ett snabbt sidosteg att det inte alls är nödvändigt.

Vi skiljs lika hastigt som vi möttes. Två mörka skepp i natten. Av en händelse navigerade vi mot varandra.

Då slår det mig. Jag skyndar ifatt honom igen.

- Var den här informationen hjälpsam?

Bling bling

Krogkungen från stan har intagit golfrestaurangen med tillhörande kändissvans. På invigningskvällen trängs markandschefen från Peak Performance med marknadschefen från Hennes & Mauritz, grundaren av ett av Sveriges större säkerhetsföretag och EU-lobbyisten som inte betalar någon skatt.

Det är Hej och Tjena och Längesen. Idel vänligheter och tomma ord.

Med saliven rinnande utmed kinderna inser jag att det är så här makteliten fungerar. Plötsligt klarnar hjälmlagen för 15-åringar på cykel. Och varför Gudrun Schyman kissade på biografgolvet.

Det känns tryggt.

Morgonstånd

Jag ligger och pillar på mig själv till ackompanjemang av 07.00-nyheterna. Shout Out Loud har fått något pris.

Skrik högt, min vän. Skrik högt.

Snart ringer Mats Odell.

Kaffeknappen

Gick förbi en kaffeautomat häromdagen.

”Hej……gör ditt eget kaffe!”, stod det på displayen.

Den hade 12 knappar som erbjöd olika drycker, och 3 som reglerade styrkan. 15 knappar alles inalles. Jag kände lite prestationsångest när jag närmade mig den. Skulle jag verkligen klara av det?

Två knapptryckningar senare höll jag stolt en glödhet plastmugg i handen.

Mitt alldeles, alldeles egengjorda kaffe.

Adrian Dalsey, Larry Hillblom och Robert Lynn.

I SvD:s artikelserie ”Intervjun” kom turen i veckan till DHL. SAS, H & M, Fritidsresor med flera hade tidigare nagelfarits ur miljösynpunkt och klarat sig förhållandevis bra. Bilderna som illustrerade artiklarna var arkivbilder eller allmänna branschbilder.

Men DHL ville inte vara som alla andra. DHL ville slå på stort. En artikel om företaget i SvD kunde vara mycket bra PR. Det insåg informationschefen. Hon klädde sig i en illröd byxdress och arrangerade en fotografering framför en nyputsad gul DHL-container tillsammans med miljöchefen.

Hon stod med armarna i kors och tittade stint in i kameran. Miljöchefen hade lite lägre profil, han ställde sig ett halvt steg bakom och hade händerna i sidan. Men blicken stirrade lika stint in i kameran även den. Runt halsarna hade de DHL:s passerbrickor i gula och röda DHL-band. De såg ut som två superhjältar, beredda att flyga iväg på ett omöjligt uppdrag.

Allt var upplagt för succé. Den här bilden skulle ingen missa, den drogs dessutom upp ordentligt över hela högersidan tillsammans med korta fakta om de båda superhjältarna. DHL skulle framstå som ett progressivt och framåtsträvande företag som arbetade hårt för miljön. Kan man tänka att miljöchefen tänkte. Hon visste ju inte vad som skulle skrivas.

Rubriken på vänstersidan dagen för publicering löd: Miljöfiasko för DHL.

Tänk vad besviken hon måste ha blivit.

David Villa

David var liten och intensiv. Spansk bakgrund på mammans sida och några å trettio. Han hade pigga ögon men inget hår. Vi blev kompisar.

David var nämligen en jävel på att knulla. Eller rättare, att få knulla.

Jag vet inte om det berodde på att han inte hade något hår. Eller det faktum att han dolde det med olika färgglada bandanas. Men det var något han brann för. Att få knulla. Han var besatt av det.

Var vi än var, vad vi än gjorde slutade det med att David gick hem med en tjej. Stor eller liten, lång eller kort. Det spelade ingen roll. Bara han fick stoppa in den. Släcka branden, liksom.

En kompis skickar en fantastisk personlighetsbeskrivning från någon datingsite;

”jag har ljusbrun kropp bruna ögon svart hår är lite smal små bröst”.

Jag tänker på David.

Det hade inte hindrat honom.

Min svåger

Det svenska språket innehåller många lustiga ord. Svära, svåger och buk är tre.

När man gifter sig är sannolikheten stor att man får svärföräldrar. Enligt ordboken finns det tre innebörder av verbet svära: 1. avlägga ett bindande löfte 2. använda svordomar 3. inte passa ihop med. Det finns också ett antal ordsammansättningar, t ex besvära.

Substantivet svåger betyder manlig släkting genom ingifte i familj, men för också tankarna till svångrem. Ett hjälpmedel för att hålla byxorna uppe.

I den vita valens buk var en utställning på Naturhistoriska muséet för några år sedan. Där fick alla som ville gå in och känna sig som plankton för en stund. Enligt ordboken är betydelsen entydig och betyder mage; undersida.

En gång fick jag reda på att jag var buksvåger med en av mina bästa kompisar. Han är gift, har två barn och svärföräldrar.

Snacka om kompiskärlek.

Evolution

Rakningen är det som skiljer pojkarna från männen. Inte att man rakar sig, utan hur.

Elhyvel är för amatörer. Det är lätt att missa några strån, och det finns ingenting så oseriöst som en ofullständig rakning.

Jag använder Noxzema raklödder. Jag handlar det i New York och köper alltid med mig minst tre flaskor varje gång. Det brukar räcka till nästa gång jag kommer dit. Man kan till och med använda det efter rakningen och får på så sätt även lite grooming.

Gillette Fusion har fem blad istället för tre, som Mach 3. Det blir inte dubbelt så bra för det. Men det extra singelbladet är faktiskt en förbättring. Man kommer åt där fem blad skulle ta med sig en bit av huden. Och det är skönt att slippa.

Till pungen använder jag ett före detta blad. Den är inte lika känslig som kinderna och ett före detta blad gör jobbet. Jag slösar inte heller med raklödder därnere. Det kyler visserligen skönt, men det försämrar sikten.

Ibland fortsätter jag in under pungen och tar bort alla underlivshår. Då kan man göra konster med pruttarna. Kniper man ordentligt kan man få dem att röra sig framåt istället för bakåt och med lite träning kan man t o m smyga ut dem helt ljudlöst.

Förutom att man kan ge någon annan skulden för lukten.

Kipling

Det finns två sätt att ställa horoskop; det västerländska och det kinesiska. Enligt det senare är jag en tiger.

Det finns bara ett tusental som jag i hela världen. Skulle man lyckas fånga mig och fälla mig kan man tjäna mer än en medelindier tjänar under hela sin livstid. Och träffar man på mig i en nationalpark får man inte se på mig mer än tio minuter för att inte störa min livscykel.

Tänk vilket underbart liv jag har!

Enligt Linda Isacsson på TV4. Och hon är ju snygg.

Lars och Eva-Lena

På tåget hem från Malmö träffar jag Lars och Eva-Lena. De träffades på ett swingersparty i Lund för några timmar sedan. Lars är 47 och kommer från Avesta. Eva-Lena är 50 och en före detta tjackhora.

När de kan slita sig från varandra har vi mycket att prata om. Om hur många kukar en kvinna kan hantera samtidigt. Och hur man delar spruta på ett säkert sätt.

Vardagliga saker.

Förstår du?

På min begravning ska man spela The Flaming Lips’ ”Do you realize?” på 12-strängad gitarr. På min gravsten ska det stå ”Uvedkommen de forbydes adgang”.

Om nu någon nekrofil skulle bli sugen.

Lene

Mitt emot mig på S-toget från Ishøj sitter en porraktris. Lackstövlarna är på, kappan är kort och naglarna är nymålade. De fula tänderna i hennes leende avslöjar henne.

Mina misstankar bekräftas när hon särar på benen och låter mig se. Klockan är 16.52.

Jag sätter på mig solglasögonen.